Månadens bild 2026
Maj månads bild,
2013 lyckades Sällskapet lokalisera det okända huset. Då träffade Sällskapet en bekant vid namnet Lars-Åke Gustavsson. Då vi vet att han var intresserad av gamla Örebro och även Adolfsberg, frågade vi honom om han kände till huset. Nej, det gjorde han inte, men frågade om han fick en kopia av bilden.
Någon vecka senare var han på loppis i Vivalla och såg då en tavla som föreställde det okända huset. På baksidan av tavlan stod adressen.
Han begav sig då till Stadsarkivet där han hittade två bilder av huset och även bekräftelse på adressen och husets namn. Husets namn är Bäckäng och låg på Södermalmsallén södra sida i höjd med Ekängsgatan.
Vad vi vet är att 1936 bodde där en snickare vid namnet Lars Larsson. Huset revs efter 1958.
//Lars Hammarlund
April månads bild, Källeruds camping och golf
Vykortsbild vid Källerud omkring 1957
Namnet Källerud har anor sedan 1700-talet då de första stugorna byggdes här vid södra infarten. Här var det tidigt ett populärt utflyktsmål till lantlig miljö.
När Gustavsviksbadet öppnades för 90 år sedan blev Källerud campingplatsen för badgäster. Konkurrensen lät vänta ända till 1957 då Gustavsviks Camping öppnade sin första mindre anläggningintill Stora Hyddan.
Men Källerud stod sig bra i konkurrensen för här fanns ”Minigolf” för camparna sedan tidigt 1940-tal. Golfbanorna höll bra standard och nya banor byggdes med åren. Men nu sedan några år är både golfspel och camping nedlagt. En bidragande orsak kan ha varit att Gustavsvik år 2000 fick sin så kallade ”Äventyrsgolfbana”.
Slutligen skall nämnas att en känd skådespelare Arne Källerud tog sitt efternamn efter denna gård där han bott en gång på 1930-talet.
Bild: från Digitalt museum
Text: Lennart Westesson.
Mars månads bilder, Gustavsviksbadet
Det var en gång två lergropar… Så skulle historien om Gustavsvik kunna börja. Ända sedan 1880-talet hade det funnits ett tegelbruk i denna del av staden, ett mindre familjeföretag, men detta skulle vid sekelskiftet helt hamna i skuggan av Marks tegelbruk på Väster som redan på 1910-talet sysselsatte 80 personer. När sedan tegelbruket vid Gamla vägen lades ner förvandlade regn- och grundvatten de oanvända lergroparna till ett badalternativ för örebroarna, som tidigare varit hänvisade till Svartån. Den inofficiella badplatsen blev så pass populär att Örebro stad beslutade att spendera en del pengar på komfort och faciliteter och så blev Gustavsviksbadet till. Under 1930-talet rådde stor arbetslöshet och depression, vilket skapade flera arbetslöshetsprojekt och byggandet av badet var alltså ett sådant stort projekt mellan 1933-38.
Vattnet i de bägge dammarna blev dock snabbt grumligt och vattenreningsanordningar saknades. Därför stod ett bättre friluftsbad högt på önskelistan över angelägna kommunala projekt och år 1951 beslöt fullmäktige om ett nytt friluftsbad för c:a 5 000 badgäster. Det var också tänkt att anläggningen vintertid även skulle kunna användas som ishockeyarena. Denna idé förkastades så småningom då tanken på en ishockeyhall bredvid Eyravallen istället hade kommit på tal.
Byggandet av badet skulle ske i etapper och i slutet av 50-talet påbörjades arbetet med dammbygget, eller det som senare skulle komma att kallas Familjebadet. Till sommaren 1963 kunde äntligen hela det nya friluftsbadet Gustavsvik stå färdigt i och med invigningen av den tempererade 50-metersbassängen.
Dock var inte Familjebadet tempererat, det ska gudarna veta, för från denna bassäng har man många huttrande minnen. Vi ungar blev av våra föräldrar anmälda till simskola, som av någon konstig anledning skulle börja alldeles för tidigt på morgonen. Att lära sig simma i 17-gradigt vatten är inte att rekommendera och dagens simskoleelever har det bra som får undervisningen inomhus. Hade man istället lagt simskolelektionerna på eftermiddagen hade chansen varit betydligt större att solen värmt upp vattnet till åtminstone 19 grader. Men för all del, simma lärde man sig, även om det sved ibland, och när simskoleavslutningen kom i augusti fick man frossa i bullar och mjölk och titta på roliga, utklädda gubbar som ramlade i vattnet.
På 80-talet blev Gustavsvik ett av staden Örebros största samtalsämnen med anledning av den förslagsskiss som presenterades i dagstidningarna. Man skulle helt enkelt sätta en ”ostkupa” över 50-metersbassängen, vilket fick insändarsidorna att svämma över. Den som var uppväxt med ett öppet bassängbad tyckte naturligtvis inte om ”Ostkupe-projektet”, men protesterna lämnades ohörda. Även om det nu inte blev en ostkupa så måste man erkänna att ett tak ändå gjort badet mer tillgängligt, särskilt med tanke på den korta sommaren.
Gustavsvik är inte längre omgivet av gärden, nu är det omgivet av Epiroc, industriområden och nybyggda bostäder. Det kan bli mycket av gamla nedlagda lergropar.
Februari månads bild, Café Hasselbacken
Hasselbackens sommarkafé beläget vid Väståstrand /Åbackegatan 2, åren 1900 – 1939 var ett populärt utflyktsmål för örebroarna. Husägare var från början snickaren Johan Jansson som hyrde ut kaféet till idkare Augusta Jonsson som omkring 1915 överlät rörelsen på Edla Pettersson och Edla i sin tur vidare de sista åren.
Här fanns klubbrum, krocketbana, roddbåtar (att hyra för 10 öre per timma) och badhus för både damer och herrar. Det var vidare en lång serveringsbrygga och bord med eftertraktade platser utefter Svartån. Till bryggan var det nära nog slagsmål om platserna på lördagar och söndagar. Såsom vanligt vid trädgårdsserveringar hade man också här musik till helgerna ofta av en trio som även förekom andra dagar då vädret tillät.
Det kan också nämnas att den då 13-årige Torsten Ehrenmark fick sommarjobb här. Ett jobb som på lördagar var att kratta gårdsplanen., rensa ogräs och bära bort skräpet. Tre timmar skulle jobbet vara och lönen bestod av 35 öre i timmen plus en leverpastejsmörgås ett wienerbröd och en kopp kaffe serverad i parken. Torsten såg sig snart rik men efter en sommar hade han fått nog.
Sista sommaren för kaféet var 1939; så även för Strömsborgsbåtarna som hade haft tilläggsplats vid bryggan.
Text: Lennart Westesson.
Januari månads bild, Industri Aktiebolaget Viking i Örebro
Företaget som tillverkade skoputsmedel startade år 1901 i Ludvika av fabrikör Carl A. Pehrsson. År 1914 flyttades verksamheten till Örebro och Hagagatan 7 Här hade man förvärvat tomten vid Fridå där tidigare Bröderna Erikssons Snickerifabrik varit förlagd.
Till en början var tillverkningen ganska blygsam men den ökade med åren i Örebro. Efter att Viking 1918 hade startat glasbruk nere i Skebäck blev det många goda år och man nådde 40-talet anställda. Men i mitten på 1940-talet övergavs glasburken och bruket blev nedlagt. Putsmedlet överfördes till försäljning i tuber men sinade med åren för att upphöra med nedläggningen av skofabrikerna.
Vykort från Lennart Westessons samlingar. Den nya bilden är tagen av Christer Lässman.
Text: Lennart Westesson.
Kortet nedan är från Örebroutställningen 1928
Månadens bild 2026